21:56
Allting känns så fruktansvärt hopplöst.
Jag har inte varit i skolan på säkert minst två veckor. Jag pluggar knappt. Orkar inte.
Mathias är på jobbet, jobbar natt och allt jag vill är att få ligga i hans famn just nu och bara vara. Tyst.
Jag. Jag känner mig större än någonsin. Tjock. Jag känner mig så fruktansvärd. Äcklig. Jag känner mig så äcklig. Mat, godis, dryck; allt jag stoppar i mig känns så motbjudande. Ändå gör jag det. Tugga efter tugga och klunk efter klunk. Jag blir större och större. Huvudet blir tyngre och tyngre och humöret sämre och sämre.
Jag är knappt ute och motionerar längre. Inte ens med min (bästaste vän) hund. Jag bara är. Gör ingen som helst nytta.
Jag har inte träffat mina vänner på hur länge som helst. Har ingen tid. Men vad gör jag egentligen?
Driver runt. Stressar. Har ingen tid. Måste plugga. Måste vara en bra flickvän. Måste jobba. Måste vara en bra matte. Måste hinna hälsa på min familj. Glömmer att plugga. Orkar ingenting. Måste läsa en massa litteratur. Delta aktivt i livet.
Orkar inte.

22:02
Imorgon är det jag som köper en ny och bättre almanacka. Imorgon ska jag fan försöka ta tag i mig själv igen. Ta mig upp för branten och landa på fötterna igen. Rannsaka mig själv. Vad vill jag?

Jag vill:

1. Plugga lagom mycket. 
2. Hinna motionera mig själv och hunden varje dag.
3. Vara en bra flickvän.
4. Hinna träffa min familj.
5. Skaffa en sund och smal kropp.
6. Börja vara med på grupparbetena.
7. Sluta äta godis.

Vad ska jag göra för att uppnå detta?:

1. Avsätta tid för att plugga. Läsa 4-5 kapitel varje dag och dela upp dem i två timmar åt gången.
2. Avsätta tid en timme om dagen då jag känner att jag hinner; t.ex. på eftermiddagarna, och ha det som en bestämd tid.
3. Bara vara jag.
4. Se till att en dag i veckan blir en hem-till-mammaochpappa-dag.
5. Slopa allt med godis och chips. På riktigt. Ersätta det med något annat, t.ex. en banan.
6. Skärpa mig. Ta mig samman. Åka in till skolan varje schemalagd dag.

Det där är bara lite av vad jag vill och hur jag ska göra. Det sjuka är ju att jag sitter på lösningarna med tar dem aldrig till verket. Mycket snack och lite verkstad kan man med andra ord säga. Jävla jag. Jag blir så fruktansvärt frustrerad över situationen och det gör det väl kanske inte bättre heller. 

Jag är så genuint trött på allt. Trött på att vara jag. Under de två senaste månaderna kan jag svära på att jag gått upp flera hundra kilo, jag har ingen disciplin eller ork till någonting vettigt och jag kommer sluta som en flodhäst. Ger upp. 

Jag är ledsen. Förstörd. Jag vill inte vara här; i lägenheten. Det är fel, för jag hör hemma hos den jag älskar - Mathias. Jag ska inte vara ensam i den här sängen, jag ska vara bredvid honom i hans säng. Jag ska inte spendera var och varannan dag i den här lägenheten, jag ska spendera varenda dag hos honom. Jag tror jag kommer säga upp den här lägenheten, flytta hem till honom och tillsammans skaffar vi en större lägenhet. Jag kommer plugga, jag tänker absolut inte ge upp min utbildning - men jag vill inte vara här själv. Jag vill vara med honom.

Jag har gråtit ikväll, mycket. Idag insåg jag hur fel det här med den här lägenheten egentligen är, trots att det självklart är bra också. Men jag tvivlar på att det kommer hålla i längden; dels p.g.a. förhållandet, men också i och med att mitt busskort är så dyrt så finns risken att jag kanske inte har råd med hyran. Eller så har jag inte råd med busskortet. Någonting kommer bli lidande och det här kommer inte fungera.

Fan jag orkar inte det här nu.

Jag mår sämst.

Inget fel i det. Alla mår dåligt ibland, jag är inte mer än någon annan och ingen annan mer än mig. Det är en ny period av dåligt psykiskt välbefinnande, inga konstigheter. Det går över. Det behöver bara få sin lilla tid. Det som gör det hela hemskt är att det går ut över den jag älskar mest. Jag är trött hela tiden, jag vill ingenting, jag är på gränsen att gråta exakt hela tiden, jag vill bara ligga och kramas, vill inte bli berörd på något annat vis och det tär. På både honom och mig. Men han säger ingenting; inte mer än att han inte vill se mig ledsen. Det här skrämmer mig. Tänk om han lämnar mig nu? Jag är livrädd, mår sämre och allt jävla skit blir en ond jävla cirkel.

Jag känner mig så in i helvetes mycket fetare än någonsin tidigare. Vill sluta äta men ändå så vet jag att det inte tjänar någonting till och jag försöker verkligen äta nyttigare. Men när man inte har ett enda öre i vare sig plånboken eller på kontokortet så är det svårt att handla det där nyttiga, utan då blir det allt det man påtvingas. Jag vill bara få känna mig smal, vacker och värd den otroliga pojkvän jag har.  

Jag har blivit tvungen att sätta ut annons på Amber. Mitt hjärta blöder, huvudet skriker, kroppen protesterar och jag vet inte hur jag ska känna inför detta. Det är för Ambers egen skull, det vet jag ju. Jag får inte ha henne i min lägenhet och jag kan inte åka fram och tillbaka till Hallstavik varje dag för att aktivera henne och så vidare, och jag vet ju att mor och far inte kan/vill ta hand om henne heller eftersom mor börjar jobba igen och hon redan har fullt upp med hundar, och far jobbar redan så mycket och syskonen går i skolan. Det finns ingen tid för Amber, och det blir hon lidande av då hon så jävla gärna vill aktiveras, få arbeta och allt det där. Hon överslagshandlar mest hela tiden numera för att jag inte haft tiden och orken när jag jobbat som ett svin i två månader. Det är för hennes skull.

I övrigt så mår jag skit. Jag orkar ingenting. Jag känner mig hemsk gentemot Mathias, för det känns som om jag alltid är tvär och grinig även om han hävdar motsatsen. Jag känner mig äcklig och smutsig. Tjock och ful. Hemsk. Som ett monster ungefär. Jag är ett monster. Jag vet inte hur jag vill göra med mat och träning längre. Jag vill kunna äta allt som en normal människa, men jag vet att då kommer jag också att gå upp i vikt. Jag vill träna och bli slimmad och fin, vilket jag också kanske kommer kunna satsa på helhjärtat nu när jag flyttar, och då hoppas jag matbiten löser sig automatiskt. Just nu känns allt bara sämst. Får ångest av att bara tänka på mat, att äta går bara inte.

Den 20:onde; när jag flyttar in till mig på riktig, så ska jag se till att skaffa en hobby. Att göra tavlor, sticka, pyssla; ha något som distraherar mig och som kan ge lite sinnesfrid. Att få flytta in till mitt eget och få rå om allting själv tror jag kommer bli det bästa som hänt mig. Jag kommer kunna skapa en miljö jag trivs i, som jag inte behöver känna mig fångad i och som kanske motiverar mig till ett bättre liv. Jag vet inte, men när jag tänker på det så känns det ändå som att det kan komma att bli så. Jag längtar bara härifrån.

Rösterna och ångestgnagandet är tillbaka. Tysta skrik om hur fet jag är och blivit, hur dum jag är som äter, som tvingar mig i träningskläderna och ut i löpar/powerwalksspåret för att tränatränaträna. Ändå är hetsmonstren där och gör så jag äteräteräteräter. Det pågår ett krig i mitt huvud. Rösterna har full debatt och jag hamnar mittemellan.

Jag kommer därför vara tillbakadragen ett par dagar och tänka lite.

I fredags bar det av till Kolmården med världens bästa älskling och hans föräldrar. Vi checkade in på en camping, där även hans två bröder med sia respektive också valde att campa och allihop tältade vi fram till idag då vi åkte hem. Hela lördagen spenderades på djurparken och jag har aldrig varit så fnittrig i hela mitt liv (även om jag förvisso är emot djur i fångenskap på det viset). Vi var barnförbjudna hela resan när ingen såg på, och gullgulliga förövrigt. Har lätt varit bästa långhelgen på väldigt, väldigt länge.

Till råga på allt så flyttade jag ut hemifrån i torsdags. Alla mina tillhörigheter förutom sängen, datorn och mina kläder är nu i min alldeles egna 23 kvadratmeterslägenhet. Det är inte stort, definitivt inte, men det duger alldeles utmärkt och jag är alldeles jättepepp på att utforma min egna lilla lya. Självklart kommer det alterneras med att bo hos Mathias, och han hos mig ibland. Fantastic!

Jag har fuskat en hel del med kost och träning de senaste två veckorna, men jag är verkligen redo för nya tag nu! Först och främst kommer jag inleda med en detoxvecka, främst på grund av sviktande ekonomi. Men när löning kommer ska det inhandlad så mycket frukt och grönt att lägenheten kommer klassas som ekologisk eller något. Och för 100 kronor om året kan jag lösa ut ett campuskort och få träna på studentgymmet. Heeeeeeeeelt okej!