Jag är ledsen. Förstörd. Jag vill inte vara här; i lägenheten. Det är fel, för jag hör hemma hos den jag älskar - Mathias. Jag ska inte vara ensam i den här sängen, jag ska vara bredvid honom i hans säng. Jag ska inte spendera var och varannan dag i den här lägenheten, jag ska spendera varenda dag hos honom. Jag tror jag kommer säga upp den här lägenheten, flytta hem till honom och tillsammans skaffar vi en större lägenhet. Jag kommer plugga, jag tänker absolut inte ge upp min utbildning - men jag vill inte vara här själv. Jag vill vara med honom.

Jag har gråtit ikväll, mycket. Idag insåg jag hur fel det här med den här lägenheten egentligen är, trots att det självklart är bra också. Men jag tvivlar på att det kommer hålla i längden; dels p.g.a. förhållandet, men också i och med att mitt busskort är så dyrt så finns risken att jag kanske inte har råd med hyran. Eller så har jag inte råd med busskortet. Någonting kommer bli lidande och det här kommer inte fungera.

Fan jag orkar inte det här nu.