Är hemma hos Mathias, sov här inatt så som många andra nätter. Skillnaden nu är att han är och jobbar - förvisso bara till 12 - och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag behöver få kramas med lovord om bättre tider, nu. I mina ögon växer jag större och större, vågen säger annat och ändå känns det som jag är störst i hela vida världen. Igår blev jag arg/sur för att det måste ätas hela tiden och JAGVILLINTE. 

Hur som än haver så är det rätt okej med det mesta på det stora hela planet. Vikt/utseendemässigt är det värre än det varit på länge, medan ångesten och allt det andra onda är mycket mindre sedan jag träffade honom på riktigt (privat efter jobbet då alltså). En dag i taget och jag överlever nog.